Bach goes romantic vision

Andreas Sieling (Berlins domkyrka)

Program

Georg Muffat (1653–1704) tolkning av Karl Straube (1904)

Passacaglia

Johann Sebastian Bach (1685–1750)

Schmücke dich o liebe Seele BWV 654

Preludium och fuga i a-moll BWV 543 (tolkning av Karl Straube 1913)

Arvo Pärt (f. 1935) orgeltranskription Giovanni Battista Mazza

Spiegel im Spiegel

Johann Sebastian Bach (1685–1750)

Toccata och fuga i d-moll BWV 565 (tolkad i senromantisk stil)

O Mensch bewein dein Sünde groß BWV 622

Johann Kaspar Kerll (1627–1693) tolkning av Karl Straube (1904)

Passacaglia

I början av 1900-talet ville organisten Karl Straube i Leipzig ge nytt liv åt äldre orgelmusik. Genom sina romantiskt färgrika tolkningar gjorde han verk av Muffat Kerll Bach och andra &rdquogamla mästare&rdquo populära för sin tids organister och stora senromantiska orglar.

Kvällens program är uppbyggt som en spegelbild: två passacaglior av Georg Muffat respektive Johann Kaspar Kerll ramar in konserten. Runt mittpunkten – Arvo Pärts stillsamt reflekterande Spiegel im Spiegel – grupperas Bachs preludium och fuga i a-moll samt den berömda toccatan och fugan i d-moll tolkade i senromantisk anda. Längre ut i &rdquoramen&rdquo hör vi två av Bachs mest älskade koraler från 1800-talets romantiska orgeltradition.

Här möts Bach och de äldre mästarna i en praktfull senromantisk orgelvärld där färg dynamik och stor orkestral klang står i centrum.

In 1904 Karl Straube organist at St Thomas&rsquos Church in Leipzig published his edition of sheet music entitled &lsquoAlte Meister&rsquo (Old Masters). The works by Muffat Buxtehude Pachelbel Kerll and others contained therein were in danger of falling into oblivion at the beginning of the 20th century. What could be more natural than to make these compositions appealing to contemporary organists by translating them as it were into the musical language of a late-Romantic organ thereby breathing new life into them? Barely ten years later in 1904 Straube edited the second volume of Bach&rsquos organ works for the Peters publishing house and orchestrated the works of the Thomaskantor in the same way as the &ldquoAlte Meister&rdquo. Colour dynamics agogics and articulatory techniques formed the basis of these interpretations. The emerging organ movement and the encounter with historical instruments then led to a departure from this style of interpretation. Straube is said to have told his students: &ldquoNow we play it more correctly but it used to be more beautiful!&rdquo

The programme structured as a mirror image features two works by the Old Masters&mdashnamely Passacaglias by Muffat and Kerll&mdashas a framework. Grouped around the central axis&mdasha mirror featuring Arvo Pärt&rsquos work &lsquoSpiegel im Spiegel&rsquo&mdashare the Prelude and Fugue or rather the Toccata and Fugue in D minor and further out towards the edges the two of Bach&rsquos organ chorales most frequently performed in the late 19th century.